Som tur var så var jag inte så jätte sjuk så då blev det renflyttning för mig. Jag gör en liten lista vad som hände från dag till dag.

Torsadag:
Sarkavare-Porjus  4mil

När vi kom till Sarkavare så såg vi att hela renhjorden var utanför hagen, dom hade brytit ut. Då var det bara att fara och samla in dom. När vi väl var på väg och hade kommit till Muddus då strejkade min skoter men som tur var så fick vi igång den. Senare på dagen så blev det så mjukt så man knappt kunde köra i djup snö.

Fredag:
Porjus-Ålloluokta   3mil

För att komma över stora vägen så tog vi hjälp av helikoptern. Sen var det bara att flytta efter stora Luleälv. När vi skulle med renarna efter Ålluluokta vägen så hade det blivit jätte mjukt så jag höll mig efter vägkanten. Det satt skotrar fast överallt som vi var tvungna att hjälpa lös. Tillslut visste ingen vart renarna var och då var det bara att ringa efter helikopter, då fick vi in renarna i hagen. Jag tror aldrig jag har varit så här svettig av att dra lös skotrar.

Lördag:
Ålloluokta-Ultevis   3mil

Det var bara att flytta efter stora Luleälv nästan hela biten. När vi skulle upp på fjället så var alla förberedda på att dra lös skotrar, fast det gick ganska bra första biten. Sen blev det bara pannkaka och ingen visste vart någon var. Det var ett under att vi alls tog oss upp till fjälls.

Jag är så glad att jag fick vara med på flyttningen för det är något jag längtar till varje vår. Att få se när renarna går hela vägen tilll deras kalvningsland :)♥

Varför blir alltid jag förkyld när jag måste vara frisk? Den frågan har jag ställt många gånger men aldrig fått ett svar. Bara för att det är nationella prov idag och så flytta med renarna i morgon så är ju jag förstås förkyld. Jag orkar inte vara förkyld nå mer, har varit det hela vintern.
Försöker göra det bästa av situationen och hoppas på att jag är friskare imorgon så jag kanske kan följa med renarna.

Idag efter lunch så skulle vi ju förstås träna till Grease vilket är supertråkigt, eftersom att jag är bakgrundsdansare så får vi bara sitta och titta när dom läser manus i 3 timmar. När jag frågar lärarna om jag får göra något annat så blir dom bara sura, varenda lärare. Så det känns helt meningslöst att sitta där. Till slut kommer tyska läraren som inte har varit med på träningen fram till mig och frågar om jag tycker att det är roligt att sitta och titta när dom tränar manus. Så hon skulle prata med resten av lärarna senare, då blev jag glad som en sol :)

Var bara tvungen att få ur mig min ilska!