Jag vet inte hur många gånger jag har sagt att jag aldrig mer ska köra summiten i skogen. Men av någon konstig anledning så startar jag alltid den. Jag vet inte vad jag hoppas på varje gång jag startar den, att det ska vara perfekt summitföre (hur nu det är?) eller att den ska göra exakt som jag vill.
Varje gång jag kört den är det som om den siktar mot all träd som finns. Jag kan vara på ett kalhygge och det finns bara några träd men ändå lyckas jag köra mot ett träd.
Men det slutar alltid på samma sätt. Att jag lämnar summiten till pappa och tar hans fox.

Hatar när man skrivit ett super långt inlägg och då bestämmer sig datorn för att lägga av. Ids inte skriva om det nu så gör det en annan gång.

Känns som om jag har haft två veckors sportlov. En vecka var vi i salto på naturguidning, tog hand om barngrupper på barn och familje vecka i salto. Underbar barn och föräldrar, har fått en helt ny syn på stockholmare,
Sen så bar det av till åre för att åka slalom. Vilket var super trevligt.

Den nya trenden är att alla går på gym och lyfter några vikter och springer på rullband, vilket jag tycker är super tråkigt. Så jag gör något nyttigare, far ut och åker längd och får friskluft på samma gång :P

Prova det nästa gång istället för att gå på gym, mycket härligare och roligare!