Jag vet inte hur många gånger jag har sagt att jag aldrig mer ska köra summiten i skogen. Men av någon konstig anledning så startar jag alltid den. Jag vet inte vad jag hoppas på varje gång jag startar den, att det ska vara perfekt summitföre (hur nu det är?) eller att den ska göra exakt som jag vill.
Varje gång jag kört den är det som om den siktar mot all träd som finns. Jag kan vara på ett kalhygge och det finns bara några träd men ändå lyckas jag köra mot ett träd.
Men det slutar alltid på samma sätt. Att jag lämnar summiten till pappa och tar hans fox.